Rotfyllning

Inuti varje tand finns en nerv som hjälper oss att känna av till exempel temperatur, tryck och eventuella skador på tanden. Om tanden gått sönder eller drabbats av karies kan nerven bli inflammerad och om man behandlar skadan i tid kan nerven ofta återhämta sig och bli frisk igen. I de fall skadan är för stor klarar nerven inte att återhämta sig och nerven börjar gå i nekros, dvs vävnaden dör. Ibland visar sig detta med en skarp och akut tandvärk men det händer också att detta sker utan symptom. När nekrotisk vävnad finns i tanden bildas ett undertryck i nervutrymmet och bakterier från munhålan flödar in och skapar en infektion. Ibland märker man först av infektionen när den spridit sig ut genom rotspetsarna och ut i käkbenet. En infektion i käkbenet kan påvisas genom en röntgenbild eller kliniska fynd så som svullnad, ömhet eller en fistel dvs ett utlopp för var.

 

För att kunna behålla en tand med en kraftigt inflammerad eller en nekrotisk nerv krävs att man tar bort nerven ur tanden. Detta sker med tunna filar som gradvis ökar i storlek för att vidga utrymmet där nerven tidigare fanns. Tanden spolas ur med vätskor som rengör tandens inre varefter pulparummet försluts med hjälp av en fyllning inuti roten, det vill säga en rotfyllning.

​

En rotfylld tand blir skörare på grund av det förlorade vätsketrycket den levande nerven gav. Tanden blir torrare och därmed sprödare. Dessutom har tanden förlorat delar av hårdvävnaden ovan tandköttet på grund av ursprungsskadan och avverkningen som krävs för tillgång till nervutrymmet. En rotfylld tand har alltid bäst prognos genom att förses med en krona (se avsnitt om krona/protetik). På så vis omsluts den skörare tanden på alla sidor.